Jahaja. Lite småsaker har hänt sen sist. Lillebror tog studenten och lägenheten brann.

I torsdags så åkte vi till cyber för brors utspring, när Jonas ringde. Han hade precis kommit hem från jobbet och satt sig framför datorn när han hörde hur det small. Han gick ut och kollade på balkongen och såg hur det brann i balkongen bredvid, och gick ut på gården och kollade på baksidan och såg hur hela vår balkong började brinna och hur hela taket på hyreshuset stod i lågor.

Det tog mer än en halvtimme efter det för brandkåren att dyka upp eftersom Värmdös brandkår var upptagna med en skogsbrand, så vi trodde att det var helt kört med vår lägenhet.

Igår fick vi dock komma in och kolla och jag blev väldigt glatt överraskad. Mycket saker har klarat sig och det känns som att elden mest bara kikat in genom fönstret lite och dragit vidare, men det mesta är ju rökskadat.

Synd att vi bodde högst upp då alla andra våningar under klarat sig undan med bara lite rökskador. Fyra lägenheter på vår våning är helt utbrända. Det är skönt iallafall att ingen skadades allvarligt, förutom några kaniner som brann upp i en bur i grannens balkong. Alla hundar och katter räddades, och det är bra jobbat med tanke på att varenda hushåll har minst två djur i vårt hyreshus.

Studentbror utanför sin skola, i bakrunden ser man röken
från branden i vårt hus fast det inte ens ligger i samma kommun:

Grattis broder! <3




Lägenheten:




Tv'n:
(Vi tänkte ändå köpa en platttv, så whateva)




Balkongen:




Väggar och tak:

Ok. Jag har precis vart med om en väldigt, väldigt jobbig och extremt pinsam situation. Jag har knappt hunnit sätta mig ner och andas ut och är way för yr i skallen för att orka skriva det här egentligen..

För att börja från början så har jag hela morgonen legat och hatat min kropp för att den blir så jävla drabbad av bakfylla... och eftersom jag känner min kropp så vet jag att mat är det enda som biter och hjälper, vätska ligger mest och kluckar runt i magen och gör mig mer illamående om det inte finns någon mat där som kan hålla vattnet stabilt. Om det makear sense.

Jaja, inte en brödsmula fanns hemma iallafall så jag låg i några timmar och försökte motivera mig själv att dra ner till centrum för att köpa mat. Det var väldigt svårt att orka eftersom nån miniatyrklass lekte hela havet stormar i mitt huvud (och gör det fortfarande). Det som motiverade mig var tanken på att snabbt gå ner till centrum, snabbt upp igen och sen skulle jag ha maten framför mig. Smidigt och fort, som att dra av ett plåster.

Nu blev det tyvärr inte riktigt så. Väl nere i konsum gick det som på räls (lite skakigt dock), jag plockade på mig varorna och skyndade till kassan för att betala och få komma hem. Efter att jag hade dragit kortet så väntade jag på kvittot, men fick istället höra att "köp medges ej".

Ångesten kom direkt, och dilemmat. Vad skulle jag göra? Snabbt mumla att "okej, strunt i det då" och lämna maten där och dra? Men jag var ju hungrig!!
Det andra alternativet var att gå till automaten och ta ut en hundring och få minus på kontot.

Jag och min mage valde det sistnämda. Så kassörskan fick försöka "frysa" mitt kvitto och packa ner mina saker i en korg medans jag ilade (vinglade) iväg till bankomaten. Efter att ha fått ut min hundring och kommit tillbaka till affären så inser jag att maten tillsammans kostade 145 kr. Jag hade en hundralapp, en skrynklig tjuga och några enkronor.

Så då fick vi börja plocka bort lite saker, krångla hit och dit medan kön bara växte och bombaderade mig med irriterade blickar.

Jag orkar inte.

Nu ska jag iallafall äta! Först steka bacon, sen steka hamburgare, sen slaska på baconen på burgaren och kombinera med lök, dressing och tomat. Kan det bli bättre??


Eftersom jag är väldigt långrandig just nu (medan baconen blir svarta? måste kolla) så måste jag säga att gårdagen var väldigt mycket nostalgi, en hel del orminge och väldigt trevlig.

När allt annat förändras så är det soft att det finns något som alltid förblir detsamma. Hihi. På gott och ont.


Nej, nu ska jag hålla käft. HEJDÅ.