Äntligen har jag börjat ta tag i sparandet och slutat slänga iväg alla pengar redan första veckan efter lön. Har en hel del saker att spara till, skulle kunna rabbla hur länge som helst. Balkongmöbler, inomhusmöbler, keyboard, osv, osv, osv..
Kan ju inte köpa allt på en gång så nu satsar jag på att spara till min största tatuering (som ska täcka hela sidan), en resa och så en lite billigare grej: dansstång. Eller okej, strippstång. Som man dansar och TRÄNAR med. Okej? Haha.
När jag är galet bakis och miserabel så händer det ibland att jag råkar tänka, och vid vissa sällsynta tillfällen får jag för mig att skriva ner det jag tänker... som nu.
Såg ett program nyss om "hoarders". Extrema samlare. Jag förstår verkligen inte varför folk ställer upp i dessa program. Anledningen som dom själva ger är att dom vill ha hjälp, men det är ju bara skitsnack. Hjälp kan man få utan att dra in ett tv-team och fläka ut sig totalt. Vad är det som driver människor till att förnedra sig offentligt? Uppmärksamhet?
Blev rätt provocerad under programmet när en kvinna gråtande berättar om att hon försökt dölja hur hon lever hela sitt liv och hur jobbigt det kändes att alla nu skulle få se hur det stod till. Alltså, va?
Som "Lyxfällan" tex. Skuldsanering kan man ordna utan att behöva visa hela landet hur fruktansvärt kass man är på att sköta sin ekonomi. Det behövs liksom inte.
Förstår inte hur man kan tycka att negativ uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet alls..
Fast för min del får folk gärna fortsätta, för det är ju absolut underhållande att se på.
