Hejdå...

Idag var vi förbi hundstallet för att lämna över Rocco för omplacering. Det kostade 1500 att lämna in honom, för veterinärkostnaderna. Det som är jobbigast är att vi inte får hälsa på honom, alls.
Det är för att Rocco skulle känna separationsångest varenda gång vi går därifrån igen, och att det skulle stressa upp honom.

Fucked up. :( Men det är säkert som hon säger, att det är värre för oss än för Rocco, att han snabbt kommer in i rutinerna och all träning. Hundstallet har ett väldigt bra rykte, och är väldigt noga med vilka som får "adoptera" hundarna. Det känns mycket bättre att folk som har koll sköter omplaceringen, än ifall någon som svarar på en blocketannons tar honom. Då vet man ju aldrig riktigt vem det är. De nya ägarna till Rocco kommer intervjuas, visa referenser, och pratas med ordentligt så att dom vet att personen/erna har koll på hundrasen och vad den kräver, och vilket hem dom kan erbjuda. Sen följs det upp i minst ett år också, i nya hemmet.

Problemet är att allt gick för fort, man hann aldrig tänka över vad det innebär att aldrig få se honom igen. Jag och Jonas ska smyga dit ändå och kika på brosken när han är ute i rastgården och röjjer.

Vi kommer sakna dig.