söndag, juni 01, 2008

Ok. Jag har precis vart med om en väldigt, väldigt jobbig och extremt pinsam situation. Jag har knappt hunnit sätta mig ner och andas ut och är way för yr i skallen för att orka skriva det här egentligen..

För att börja från början så har jag hela morgonen legat och hatat min kropp för att den blir så jävla drabbad av bakfylla... och eftersom jag känner min kropp så vet jag att mat är det enda som biter och hjälper, vätska ligger mest och kluckar runt i magen och gör mig mer illamående om det inte finns någon mat där som kan hålla vattnet stabilt. Om det makear sense.

Jaja, inte en brödsmula fanns hemma iallafall så jag låg i några timmar och försökte motivera mig själv att dra ner till centrum för att köpa mat. Det var väldigt svårt att orka eftersom nån miniatyrklass lekte hela havet stormar i mitt huvud (och gör det fortfarande). Det som motiverade mig var tanken på att snabbt gå ner till centrum, snabbt upp igen och sen skulle jag ha maten framför mig. Smidigt och fort, som att dra av ett plåster.

Nu blev det tyvärr inte riktigt så. Väl nere i konsum gick det som på räls (lite skakigt dock), jag plockade på mig varorna och skyndade till kassan för att betala och få komma hem. Efter att jag hade dragit kortet så väntade jag på kvittot, men fick istället höra att "köp medges ej".

Ångesten kom direkt, och dilemmat. Vad skulle jag göra? Snabbt mumla att "okej, strunt i det då" och lämna maten där och dra? Men jag var ju hungrig!!
Det andra alternativet var att gå till automaten och ta ut en hundring och få minus på kontot.

Jag och min mage valde det sistnämda. Så kassörskan fick försöka "frysa" mitt kvitto och packa ner mina saker i en korg medans jag ilade (vinglade) iväg till bankomaten. Efter att ha fått ut min hundring och kommit tillbaka till affären så inser jag att maten tillsammans kostade 145 kr. Jag hade en hundralapp, en skrynklig tjuga och några enkronor.

Så då fick vi börja plocka bort lite saker, krångla hit och dit medan kön bara växte och bombaderade mig med irriterade blickar.

Jag orkar inte.

Nu ska jag iallafall äta! Först steka bacon, sen steka hamburgare, sen slaska på baconen på burgaren och kombinera med lök, dressing och tomat. Kan det bli bättre??


Eftersom jag är väldigt långrandig just nu (medan baconen blir svarta? måste kolla) så måste jag säga att gårdagen var väldigt mycket nostalgi, en hel del orminge och väldigt trevlig.

När allt annat förändras så är det soft att det finns något som alltid förblir detsamma. Hihi. På gott och ont.


Nej, nu ska jag hålla käft. HEJDÅ.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, har du inte någon liten störig bror/syster som kan fixa dina söndagsäventyr för dig istället? ;O

Din bakfylle-inte-bara-dricka-vatten-teori stämmer på mig med btw. Det jobbiga är bara att få ork att laga mat när man har en liten ninja i huvudet som gör roundkicks på'n hela tiden ;/

zum sa...

Nja.. tror dom är lite för gamla för det. ;(

Jaa.. det suger. Man ska ha lite framförhållning och fixa maten dagen innan så det bara är att värma upp.

Anonym sa...

För gamla? Var är gestapo-andan!?

Orka vara så... vuxen & vis. Då kan man ju strunta i och festa helt & hållet ;> Inte så jädran impulsivt eller rock n' roll ey, Zumay!

zum sa...

Känns väldigt mycket jobbigare att vara gestapo om man är halvdöd.. lättare att fixa maten dagen innan ist!

Anonym sa...

Ähh gå och plocka blommor eller deklarera merej.

Anonym sa...

Gjorde en bild igår som en liten tribut till alla söndagar de senaste tre åren.

http://philipholm.bloggsida.se/diverse/ninjor-pa-hjarnan